Och jag fylls med den där fullmatade sociala energin. Elektriskt. Och jag ramlar. Hoppas. Målar upp en framtid lika snabbt som jag får den att försvinna. Besvikelse. Lyfter på klippblocket och kryper tillbaka in.
Jag blev återigen påmind om vad som är viktigt ikväll. Via Msn förstås. Jag hatar det. Jag älskar det. Msn alltså. I alla fall. Fick höra backstoryn om…