Rebound

Och jag fylls med den där fullmatade sociala energin. Elektriskt. Och jag ramlar. Hoppas. Målar upp en framtid lika snabbt som jag får den att försvinna. Besvikelse. Lyfter på klippblocket och kryper tillbaka in. 

Att jag aldrig lär mig.

Relaterade inlägg

Just do it

Bamsefar och jag träffades och vi talade länge och väl om drivkrafter och disciplin. Ganska snabbt definierade vi våra egna drivkrafter och kom fram till att vi skilde…