Rebound

Och jag fylls med den där fullmatade sociala energin. Elektriskt. Och jag ramlar. Hoppas. Målar upp en framtid lika snabbt som jag får den att försvinna. Besvikelse. Lyfter på klippblocket och kryper tillbaka in. 

Att jag aldrig lär mig.

Relaterade inlägg

Queen

Och där träffades vi. Mitt i vimlet. Jag tycker vi skötte oss bra, visst? Höll god ton. Var trevliga. Vi är ganska bra på det trots allt. Mellan…

Det andra

Det är den där tiden på året igen. Det febriga, rastlösa, men ändå komaliknande tillståndet av overksamhet. Istället för sextio mail per dag går frekvensen ner. Några småljumma…