Rebound

Och jag fylls med den där fullmatade sociala energin. Elektriskt. Och jag ramlar. Hoppas. Målar upp en framtid lika snabbt som jag får den att försvinna. Besvikelse. Lyfter på klippblocket och kryper tillbaka in. 

Att jag aldrig lär mig.

Relaterade inlägg

Sökt

Jag trodde inte jag skulle komma hit. Men nu är jag här. Det är alltså dags att presentera Googlesökningar i brist på andra saker att blogga om. Eftersom…