Jag gjorde en ansats. Jag levde för ett tag. Men nu kryper jag långsamt tillbaka in kryptan. Jag får beröm jag inte förtjänar, vilket nästan är det värsta. Inte värd det.
Jag vill inte bli störd i mitt martyrskap. Det pajar liksom hela grejen.
Vi gick igenom Vita Arkivet tillsammans, jag och mina föräldrar. Inte det roligaste jag gjort. Antagligen inte det roligaste mina föräldrar gjort heller. Men det är den tiden…
Länge har det pratats om hur internet i allmänhet och de sociala nätverken i synnerhet gör det möjligt att nå sina målgrupper på ett mer direkt sätt. Mindre…
1 kommentar
Försök kryp ut lite igen och gör dej förtjänt av det beröm som andra tydligen tycker du förtjänar. Låter svettigt med en krypta den här årstiden:=)