Jag gjorde en ansats. Jag levde för ett tag. Men nu kryper jag långsamt tillbaka in kryptan. Jag får beröm jag inte förtjänar, vilket nästan är det värsta. Inte värd det.
Jag vill inte bli störd i mitt martyrskap. Det pajar liksom hela grejen.
Hatet väller fram. Jag blir kall och likgiltig. Det är så jag hanterar dina överdrivna känslor, ditt eviga malande om felen i mitt sätt att tänka, bristerna i…
Är vi på väg att lämna Facebookplattformen för nya digitala möten på andra appar och sajter? I nedanstående artikel, som jag skrivit åt Internetworld, försöker jag se in…
1 kommentar
Försök kryp ut lite igen och gör dej förtjänt av det beröm som andra tydligen tycker du förtjänar. Låter svettigt med en krypta den här årstiden:=)