Jag gjorde en ansats. Jag levde för ett tag. Men nu kryper jag långsamt tillbaka in kryptan. Jag får beröm jag inte förtjänar, vilket nästan är det värsta. Inte värd det.
Jag vill inte bli störd i mitt martyrskap. Det pajar liksom hela grejen.
Jag tycker att alla är så hårda. Jag känner mig svag. Attityderna, rösterna och signalerna är så initierade, avgränsade, fokuserade, typade. Jag blir liksom rädd och attraherad samtidigt.…
1 kommentar
Försök kryp ut lite igen och gör dej förtjänt av det beröm som andra tydligen tycker du förtjänar. Låter svettigt med en krypta den här årstiden:=)