Jag gjorde en ansats. Jag levde för ett tag. Men nu kryper jag långsamt tillbaka in kryptan. Jag får beröm jag inte förtjänar, vilket nästan är det värsta. Inte värd det.
Jag vill inte bli störd i mitt martyrskap. Det pajar liksom hela grejen.
Jag saknar blogmafia litegrann. Dagarna bara går och jag hinner knappt tömma rss-läsaren. Hinner inte följa dem allihopa och se vad som händer. Undrar om det bara är…
Bad Cold-Mats beskriver bra det jag också stör mig på hos de senaste Norrlands Guld-reklamfilmerna: "Gång på gång dessa rädda öldrickande killar som på fåordig norrländska förklarar för…
1 kommentar
Försök kryp ut lite igen och gör dej förtjänt av det beröm som andra tydligen tycker du förtjänar. Låter svettigt med en krypta den här årstiden:=)