Jag gjorde en ansats. Jag levde för ett tag. Men nu kryper jag långsamt tillbaka in kryptan. Jag får beröm jag inte förtjänar, vilket nästan är det värsta. Inte värd det.
Jag vill inte bli störd i mitt martyrskap. Det pajar liksom hela grejen.
Relaterade inlägg
Loopen
Japp, det tar aldrig slut. Men det är okej. Vi är inga duvungar längre, men ändå fortsätter det. Man måste leva med tanken på att det inte kommer…
Samtidigt på andra sidan
Jag är lite vilsen men jag försöker hitta signalsubstanserna som ska få mig att komma uppåt och framåt igen. Jag isolerar mig, känner mig ovärdig, kanske för att…
Storm mot kajen
Det var sent och jag skrattade bort som jag brukar. Men det fanns en kärna i det hon sa. Något som stannade kvar. Jag är livrädd av bara…
1 kommentar
Försök kryp ut lite igen och gör dej förtjänt av det beröm som andra tydligen tycker du förtjänar. Låter svettigt med en krypta den här årstiden:=)