We don’t need another hero. We just need to know the way home.

Jag har inte tänkt på det så här förut. Men När Elin talar om ansvarskänsla så är det något som känns bekant. Jag har inte funderat på mina…

Det är så konstigt allting. Jag säger tack, men nej tack. Jag tar emot och ger inget tillbaka. Jag bromsar innan det är för sent. Innan det är…

Det är liksom ingen brådska längre. Jag ska inte gå någonstans. Jag kommer inte att försvinna. Det gör mig förvirrad, rastlös men också upprymd. Märkligt det där.