Kategoriarkiv: kropp

Same old song

kropp, mat, träning

De senaste veckorna har allting eskalerat. Och då menar jag allting. Det som är bra och det som är dåligt. Träningen har fallerat. Maten har varit skadlig. Psyket har varit i obalans. Men med någon slags mening gissar jag.

Den senaste veckan har varit en urladdning på flera plan. Ett oväntat möte med en vän som kan leda till en rejäl vändning under lång tid framöver. Ett annat väntat möte som skapat mycket oro och stress, men som egentligen inte hade skäl att göra det.

Samtidigt en tacksamhet för att vara på rätt plats.

Jag kan inte fly från mig själv, men jag blir bättre på acceptensen. Att våga stanna i känslan även när den gör ont, och inte alltid går över.

Något slags framsteg.

Uppbyggligheten

kropp, mat

Jag gör som vanligt när det handlar om att skapa en vändpunkt. Jag tar stora kliv mot botten för att hitta ett avstamp uppåt. Det går inte att stanna i backen nerför, istället handlar det om att släppa på alla spärrar och bara åka med. Vetskapen att det kommer att finnas en botten är säker.

Det är slitsamt både psykiskt och fysiskt. Den här kroppen har varit med om det så många gånger nu att alla normala reglage och funktioner satts ur spel för länge sedan.

Men det finns en vändpunkt och den kommer att visa sig en dag. Idag är inte den dagen.

Exit

Som vanligt

kropp, mat

Han såg på mig som när en jägare ser ett skadat djur. Det var en tidsfråga, även om livsuppehållande åtgärder ännu kunde sättas in.

Mina gamla meriter hade ingen betydelse i det här rummet. Min styrka, mina strapatser, min förmåga att ta mig igenom det värsta räknades inte.

Jag hade passerat gränsen och var nu någon som hade låtit sig själv gå. Släppt taget om ambitionerna och i självhatets namn fyllt på depåerna för excess.

Han tog i mig som ingen annan man fått göra förut. Och det fanns en sorg i försöket att låtsas som att allt var som vanligt.

Det var inte som vanligt. Det skulle aldrig bli det igen.

Västerbron

Årstabron

Ska det vara så svårt?

berättelsen, kropp, mat

Att lära sig hur tillfreds och lugn jag blir när jag tränar.

Att göra allt med regelbundenhet, oavsett om det handlar om att äta, sova, jobba, träffa människor, inte träffa människor, gräva gropar, bestiga berg.

Att inse att det skrivna ordet är mitt kärl, mitt hem.

Att se kärleken när den står framför mig och inte är en teori.

Att gå från handling till ord.

Årstabron

 

Min enda religion

kropp, mat,

”Vad betyder det ens att ha en normal relation till mat i ett samhälle som är så uppbyggt kring konsumtion? Vi köper oss tillgång till det offentliga rummet genom att bokstavligt talat konsumera: en latte och en cupcake på kaféet, trots att vi kanske egentligen bara behövde sitta och glo en stund. En utekväll på krogen trots att vi kanske bara ville prata skit med våra vänner.”

SvD.se: Margit Richert: När kroppen och kosten blir religion 

En av böckerna

ego, kropp, mat, Min relation till

Jag har ett färdigt synopsis i min digitala byrålåda. Det har redan skickats iväg flera gånger. Än så länge inget napp. Artiga refuseringar. Kanske hade jag hybris som trodde att fler skulle vara intresserade, eller i alla fall vilja diskutera mitt förslag. Jag tycker jag har skapat något som är både spridningsvänligt och relevant, aktuellt och personligt. Kanske har den samtidsoptimerade delen av mig själv tappat instinkterna.

Men jag fortsätter söka en beställare. Skribenten i mig kan aldrig leverera utan krav.

Ribbing telling it like it is

kropp, mat, ,

”Om ett barn frågar ”varför är X så fet/så tjock?” beror det sannolikt på att andra vuxna har talat om X i sådana ordalag. Det bästa svaret är absolut inte det du föreslår, utan helt enkelt ”människor ser olika ut, en del är kortvuxna, andra långa, en del är tjocka, andra smala och några är magra”. Barn brukar acceptera en enkel rak förklaring och bryr sig sannolikt inte om att orsaken till fetman är felaktig mathållning – om det nu är så, det finns flera skäl till övervikt.”

DN.se: Fetmafråga?

Maten och ammunition

Bloggen, kropp, mat

Att gå och handla mat är som att gå in en vapenbutik. Längs hyllorna står patroner och sprängmedel uppradade tillsammans med dödliga verktyg. Maten är ett hot, ett gift. Rätt använd ger den skydd, näring och energi. Felanvänd skapar den tragedi.

Det går inte att rymma från maten, att vila från den, ignorera den. Den måste finnas där. Likt en narkoman är jag beroende av den, men olikt missbrukaren fungerar inte avhållsamhet. Det finns inga AA-medaljer för en veckas, en månads eller ett års ”nykterhet” från maten. Istället är det som att ge några öl till en alkoholist med uppmaningen att dricka ”lagom mycket”. Det går inte att komma runt det, tro mig, jag har försökt.

Mat är det jag kan sämst, trots att det är det jag övat mest på i hela mitt liv. Jag borde vara en expert vid det här laget. En mästerkock, en elittränad matmästare. Istället innebär varje dag ett nytt besök i vapenskåpet, och den ständiga frågan blir hur skarp ammunitionen är. Jag är livrädd för maten.

En annan sort, men ändå lika. Det försvinner inte.