Kategorier
Bloggen

Jag går sönder

Kategorier
Bloggen

Detta barn

Oktober.

Jag hämtar henne på förskolan. Hon är inne i lekrummet och håller på med något, som hon ofta gör. Hennes blick när jag kliver in i rummet är konfunderad. Vi har inte setts på två dygn och nu tittar hon på mig på samma sätt som man tittar på något eller någon svag bekant. Hon förstår instinktivt att vi hör ihop, men verkar ändå tolka sina intryck med tvivel.

Hon låter mig lyfta henne och pekar noga ut min näsa. Detta barn.

När hon samma natt oroligt skruvar på sig i sängen, sätter sig upp och säger ”mamma?” på det där sömniga, lite förvirrade sättet, blir det tungt. Vad har jag att ge dig, mitt barn?

Mamma är inte här.

Min dotter dunsar lätt ned på kudden igen och somnar om till ljudet från det väsande elementet och någonstans en fläkt.

Kategorier
Bloggen

En sorglig insikt

Handledarboken omslag.

Förra veckan gick jag utbildningen för att bli körkortshandledare. Två vänner ska ta körkort under våren och jag har erbjudit mig att vara handledare. Utbildningen tog tre timmar och ägde rum på en körskola i centrala Stockholm.

Utbildningen i sig var helt okej och minnen från när jag själv tog körkort (1995) dök upp i huvudet. Men den största insikten handlade inte om själva utbildningen. Istället insåg jag hur jag för första gången på länge kände mig kunnig inom ett område.

Här satt jag, som alltså haft körkort i 25 år, i samma rum som personer som precis stod inför att börja sin körkortsutbildning. Jag har alltså lärt mig något när jag själv var 18 år och sedan tränat på det i nästan exakt 25 år. Jag är antagligen inte världens bästa förare, vem är det liksom? Men jämfört med någon som aldrig kört bil är jag extremt kunnig.

När jag fick smaka på den känslan insåg jag hur unik den är i mitt liv. Att få känna sig bra på något, att kunna vila i min egen kompetens, att ha ett självförtroende som inte bara känns på ytan, utan som bottnar i faktisk kunskap och erfarenhet, hur enkel den kunskapen än är.

Jag insåg också hur sorgligt det är att inte få känna så hela tiden. Och det otroligt futtiga i att en handledarutbildning för körkort skulle påminna mig om det.

Kategorier
Bloggen

We’re far from the shallow now

Kategorier
Bloggen

The rest of us

Don: I’ve got this sick feeling in the pit of my stomach.
Faye: Listen, maybe it’s not all about work. Maybe that sick feeling might go away if you’d take your head out of the sand about the past.
Don: You know it’s not that simple.
Faye: Of course it isn’t. And you don’t have to do it alone, but if you resolve some of that, you might be more comfortable with everything.
Don: And then what happens?
Faye: Then you’re stuck trying to be a person like the rest of us.

Mad Men, säsong 4, avsnitt 13 – Tomorrowland.

Kategorier
Bloggen

Piller

Drog ut en tand akut. ”Du är en stor kille så då har nog tanden en lång rot. Det kan bli lite komplicerat. Vi kanske måste operera bort den, men det vet vi inte förrän vi börjar.” (Det tog sen bara 10 minuter med lite allmänt karvande och borrande + 2-3 stygn). Medan jag jobbar på att inte överdosera dessa piller kan vi väl glädjas åt den utmärkta kameralinsen på en vanlig iPhone. Starka tekniska landvinningar som gör det möjligt att skapa detta makrotiska smärtporträtt.

Piller

Kategorier
Bloggen

”Ta det som en man, bryt ihop och kom tillbaka”

Dagens Nyheters framsida - artikel om utlandsveteraner

Många är vi som aldrig stred, som alltid fanns i bakgrunden av dramatiken, som aldrig sett sig som drabbad, utsatt, traumatiserad. Vi som var en operativ funktion på plats, men sällan i händelsernas centrum. Vi som fortsatte våra liv precis som vanligt efter hemkomsten, som lämnade uniformen och klev tillbaka in i det civila. Vi som aldrig skulle påstå att vi varit med om något väldigt jobbigt och som på frågan hur det var, alltid svarade ”jag hade det ganska bra, men jag hade ju kollegor som var med om en del, några dog”. Sju år sedan.

Det blir inga krigshjältar av oss andra. Inga extra parader. Hur många pekoral till blogginlägg jag än skriver om det. Gott så. Men vi, och jag, är också någon som trippade av från det osynliga stresspåslaget och hamnade i ett vakuum. Att flera gånger vakna av att höra mig själv skrika rakt ut mitt i natten veckorna efter hemkomsten var en märklig upplevelse. Det hade aldrig hänt innan dess. Det har aldrig hänt sedan dess.

Men jag hade ju inte varit med om något där jag personligen varit i fara? Jag var ju en sån som behövde dra upp volymknappen för att få mina egna futtiga upplevelser att betyda något. Den inre volymen var dock något annat, mycket lägre men ständigt påslagen.

Jag var så upptagen med att fånga livet igen, att se och uppskatta varje sekund, att uppföljningssamtalet från Försvarsmaktens psykolog nästan kändes provocerande. Det störde. Jag var förbi det där, ville vidare, glad att vara vid liv. Att ha fått komma hem.

Men de där nätterna och de där skriken glömmer jag inte. Inte heller de som blev kvar för evigt och alla de olika känslor som tränger fram när du befinner dig på en väldigt annorlunda plats, under väldigt lång tid, väldigt långt borta. De minnena drar jag nytta av varje dag, fortfarande.

Du som följer mig måste finna dig i det.

Kategorier
Bloggen relationer

Avgörande

Titeln på min generationsroman är klar.

Det ska heta ”Den sista relationen”.

Kategorier
Bloggen

Love interest

Har sett klart säsong två av Netflix-serien Love. Andra säsongen är bättre än första av många skäl, men framförallt beskriver den variationerna, tvivlet och missförstånden som uppstår i en relationsvärld bestående av sms, fysisk distans, emotionell distans och bara allmänt liv så som det är för de flesta. Självklart är det med ett visst inslag av orealism, som det blir när något ska göras till bred relationsunderhållning.

Men stor igenkänning på vissa saker, hos båda huvudrollerna. Trailern gör inte serien rättvisa då den inte visar lika mycket tvivel, ångest och leda som finns i avsnitten.

Kategorier
Bloggen

Varudeklaration: Fredrik Wass

Obalans.