Det tysta

Det grusar och vrider sig. Oket över axlarna på väg till tuben är inget mot gnisslet i tankarna. Kickarna kommer oftare nuförtiden och det skapar stora raviner att klättra ur när det blir tyst. Måste hitta mening. Ibland är det självklart, nästan löjligt enkelt. Är det då vi lever eller då vi drömmer? När du känner mening och kickarna smattrar som den värsta av hagelstormar. Vad drömmer du då? Om det tysta?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>