Kategorier
Bloggen

Vi är inte nitton

Så har det kommit sig att jag nästan blivit sol-och-vårad. Känslan av att först förlora något. Någon. Men ändå med en ömsesidig respekt och en känsla av omsorg och saknad från båda.

Sedan inse att det var på låtsas. Att det som fanns inte var på riktigt. Att den enda som brydde sig var jag. Att vara förd bakom ljuset. Lurad. Utsatt. Bortspelad.

Varför gör människor så? Är det inte lättare att gå vidare utan lögner? Om inte lättare så i alla fall snabbare.

Under isen.

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.