Medieprofessorn Stig Hadenius skriver i en debattartikel i DN om tabloidformatets konsekvenser för förhållandet mellan bild och text i morgontidningarna. Det blir allt vanligare att morgontidningar ges ut i tabloidformat till skillnad från t.ex. broadsheet, vilket enligt Hadenius främjar större exponering av bilder och mindre möjlighet till längre fördjupande texter. Han har studerat mediebevakningen från de otäcka attentaten i London och har redan nu dragit slutsatser kring medias rapportering.
"Bilderna från London var större och texterna fick mindre plats än vid liknande händelser tidigare. Kanske är detta rätt metod för tidningarna i konkurrensen med teve. Men bilderna får inte bli viktigare än de skrivna orden. Risken är att tidningarna avhänder sig sitt viktigaste konkurrensvapen: förmågan att fördjupa och problematisera."
Samtidigt som Hadenius tycker att svenska politiker och journalister lärt sig från Tsunamikatastrofen kritiserar han bristen på längre stringenta inslag i rapporteringen.
"Prat får ersätta stringenta inslag. De som skall rapportera eller kommentera får inte tid till eftertanke utan skall så fort de landar på flygplatsen i London ge en direkt bild av stämningarna i samtal med redaktören i Stockholm. Troligen anser man att det direkta samtalet mellan programledaren och medarbetarna gör det lättare för lyssnarna/tittarna att följa med. Jag tror att det ofta är tvärtom. Ett genomarbetat inslag från en journalist på fältet eller i studion är ofta betydligt lättfattligare än det prat som nu ofta förekommer."
Jag har själv reflekterat kring hur mängden och snabbheten på nyheter och information påverkar mitt sätt att konsumera medier. Jag följer regelbundet ca 80 RSS-feeds, ett antal nyhetssajter och flera diskussionsforum/communitys. När satte jag mig ner och läste en featureartikel på fyra sidor i en tidning senast? Jag minns det knappt. Jag vill ha ett brett spektra i min omvärldsbevakning men det skapar samtidigt svårigheter att gå på djupet. Att hitta balansen mellan "brett och snabbt" och "djupt och långsamt" är verkligen en utmaning.
2 kommentarer
Så sant. Jag har märkt det själv och det har blivit värre i samband med användningen av RSS-feeds. Man orkar inte läsa långa postningar…
Men jag tror snarare det handlar om att man vill ”veta så mycket som möjligt” och därför låter bli att gräva in sig i en artikel utan vill hellre läsa tio stycken…
Jag skulle jättegärna vilja läsa någon slags vetenskaplig förklaring till varför vi fungerar på det här sättet? Är det den genetiska nyfikenheten/jägarinstinkten som gör att vi måste suga i oss all information/kunskap vi kan komma över? 🙂