Jag vill inte tappa styrfart. De senaste veckorna har genomsyrats av förändringskänslan. Den som skvallrar om nollpunkt, omstart och nytt ljus utanför fönstret. Men tänk om det som än så länge bara är ett tankemonster visar sig vara just det? Ett monster av tankar som fyller ut livet och berättar om något som finns där ute. Något som är mitt. Men som när tiden är inne överger mig. Oss. Vi.
Våren 2003. Känslan är där. Och den är starkare än någonsin. Varje dag ett nytt ljus. Ett starkt sken. Allt förändrades den där våren. Jag minns hur det kändes. Historiskt. På väg. Framåt. Uppåt. Fallhöjd.
Våren 2006. Monstret låg och sov. Jag ville väcka det till liv. Satte klockan på väckning. Gjorde i ordning frukost och väntade på att det skulle vakna.
Sommaren 2007. Monstret är vaket. Jag är dess mästare och det vågar inte göra mig illa. Än. Jag matar det regelbundet. Men jag får kämpa för att hålla tillbaka bilden av en illusion. Vännerna hjälper till. Men resan kan jag bara göra ensam. Eftersom målet är jag själv.