Pepp till pappa

Pappa var en av de första som utnyttjade rätten till pappaledighet när det begav sig. Han var hemma med syrran. Tidningarna skrev om det, trots att det inte var första gången det hände direkt. Pappa blev posterboy för en ny manlighet i guess. Riktigt lika dramatiskt var det väl inte när det var min tur att få en hemmapappa. Då var ju murarna rivna så att säga. Men han gjorde ett bra jobb. Precis som mamma.

På bilden: Jag och pappa, midsommar 1978.

Jag och pappa på midsommar 1978

Publicerat av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

4 svar på ”Pepp till pappa”

  1. Det var ju kul att få cred så här långt efteråt!
    Bilderna på oss är väldigt mycket 70-tal….
    ”pappa”

  2. Oj, bars du omkring på ryggen? Ni var definitivt före er tid. På många sätt.
    Min pappa var aldrig hemma. Men så är det ju med musiker. Jag hade istället en väldigt mysig farfar. Vi hade två favoritlekar. Leta tennibollar vid byns tennisplan och dansa. Jag dansade på hans fötter =) Jag har alltså inte heller gått på dagis. Dagfarfar var det som gällde för mig. Vi låg nog efter vår tid. Men skulle inte för hela världen vilja ändra på det.

  3. Pappa, du och mamma förtjänar all cred ni kan få! Och kärlek.
    Blingbling, en dagfarfar låter inte helt fel det heller.

Kommentarer inaktiverade.