Hejdå Alice

"Hur hanterade du sveket?
 – Jag blev inte människa igen på många år.

Vågar du tro på kärleken igen?
 – Den dog med mitt tredje äktenskap. Jag har aldrig vågat lita på en man igen.
 Hur är singellivet?
 – Lite tragiskt. Skönt att sköta mig själv och göra som jag vill. Men det kan bli lite ensamt.
 Finns det någon man i ditt liv?
 – Usch nej. Nu betraktar jag män, om du ursäktar, som människor man leker med.
Vad är kärlek?
 – Mycket farligt, anser jag. Det farligaste spel du kan
spela. Kärlek är nämligen den enda känslan som kan döda dig. För kärlek
går inte att definiera. Vad är det att älska? Det är som en feber. Och
slutar ofta med svåra skador."

AB.

5 kommentarer

Alice hade behövt en helkväll med dr Phil. Han hade tittat henne i ögonen och lagt sin ena hand på hennes knä så som han alltid gör och så hade han sagt på sin breda Texas-accent: ”Now, Aaaalice IIII’ve gotta tell ya somethin’…”
Då hade Alice blivit glad och gått hem med förhoppningar, och dr Phil hade återigen kunnat säga ”jaha vad säger man? Jag är the man!” fast på engelska förstås.
Ibland behöver lösningen inte vara så långt borta… 😉
Btw, så har jag noterat att du kommenterar mina inlägg på bruerblog mer och mer som ”Kajen” och inte som ”Bison-Fredrik”. Vadan detta? 🙂