Afternoon special

Sitter som vanligt en söndagkväll och jobbar med en artikel. Inte bara en egentligen, men jag brukar försöka ta en i taget. Jag längtar till den där tröskeln när jag kommer att känna att jobbet är i hamn. Det kommer inte vara klart på långa vägar, men det kommer ha förtöjt sig själv vid nån slags brygga. Det som återstår är att packa ur båten, lägga in dynorna från sittbrunnen och låsa förluckan. Jag vet att jag måste bära packningen till bilen och sedan köra en bra bit innan jag är hemma på riktigt. Men samtidigt ligger ju båten vid bryggan. Det är den känslan jag talar om. Och det är den känslan som hela mitt jobb handlar om. Att få känna den om och om igen. Mycket brus däremellan förstås. Många telefonsamtal, desperata googlingar och planlöst surfande. Kanske till och med några riktiga möten emellanåt.

Jag träffade chefredaktören på min favoritaffärstidning i veckan och han frågade vad jag vill. Jag kände inte att jag hade något bra svar. Det skulle ju vara USA i vår var det tänkt. San Francisco i ett halvår. Men jag dög inte, så nu måste jag hitta nya mål. En ny vilja.

Jag brukar vara ganska bra på det där med långsiktigt och kortsiktigt, men eftersom jag redan har ett jobb jag trivs med i en stad jag älskar så är det svårt att sikta så där jättehögt som man kunde göra när man var liten, det vill säga för ett år sedan. Karriärmässigt alltså.

Skrivandet måste ju finnas kvar förstås. Kanske är det i år boken blir av. Kanske inte. Det finns ingen skribent som inte har den där bokdrömmen nära till hands. För helvete, det är ju bara några hundra wordsidor med tecken. Inte mer dramatiskt än så. Men formatet gör att det blir högtidligt. Författare. Smaka på det. Du kan vara journalist, skribent, debattör, copywriter eller vad du vill. Men författare, det är grejer det.

Ska jag skriva blir det säkert något pekoral i stil med Sandahl eller Hagman. Självhyllande, introvert och svårmodigt ska det vara. Fast med storstadsreferenser och tufft språk förstås. För det gillar ju brudarna. Har man hört.

Universell attraktiv egenskap:
Otillgänglighet
Hård yta

Universell oattraktiv egenskap:
Tillgänglighet
Mjuk yta

2 kommentarer

Vet du de där egenskaperna är egentligen helt sjuka. HUR kan Otillgänglighet och hård yta vara attraktivt?? Ändå är det så.
Jag har vänt. tillgänglighet och mjuk yta är min nya bag.

Vadå ”jag dög inte”. det var ju de som valde fel stipendiater. Det vet du lika bra som jag!