Kategorier
Bloggen

Post-vardagsrealism

28_weeks_later

Jag tittar på ännu en zombiefilm. Och det är något speciellt med dem. Det finns en underton av sorg och maktlöshet i varje ögonblick. Rollfigurerna har hela världens skuld och förväntan på sina axlar. I väntan på det absoluta slutet blir allt på riktigt. Allt känns. När tonårstjejen tar upp vapnet för att skjuta sin infekterade pappa så finns det plats för symboltolkningar som gör varje filmvetare pirrig i magen. 

Överhuvudtaget tycker jag om postapokalyptiska filmer. Efter katastrofen liksom. Det är brädor över fönstergluggarna och det är konservburkar på hyllorna. Och det är på liv och död. Varje dag. Hotet utifrån gör att känsloyttringarna blir färgsprakande och filtrerade från skräp.

Det är du och jag och vi flyr för våra liv. Vad kan vara viktigare än det?

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.