Allvarligt, fattaru

Hej du som läser. Ja, jag vet att den här bloggen mestadels är bajsnödig och superpretto. Men jag ser det nästan som lite av en utmaning att försöka vara allvarlig. Du får ju allt det andra på så många fler ställen. Någon måste helt enkelt vara superseriös, egocentrisk och grubblig. Och det råkade bli jag.

Du som träffat mig i verkligheten kanske tror att jag har humor, vad vet jag. I så fall är det bara en fasad. Ett spel jag spelar för att dölja det bråddjupa hav av självkritik och hey – varför inte kritik rent allmänt, som döljer sig här inne.

Nej, var sak har sin plats. Schulman gör sin grej. Kajen gör sin. Och aldrig mötas de två. Även om alla mediabloggare innerst inne vill kunna skriva som Prankmonkey.

Nästa vecka ska vi prata om hämningar (what else is new?).