Det har visat sig att man inte kan ha mig i möblerade rum. Jag kan inte uppföra mig.
Jag längtar efter mina riktiga vänner.
Konfrontation
- Inläggsdatum 15 mars, 2009
- Inläggsförfattare Av Fredrik Wass
- Inläggsförfattare Av Fredrik Wass
Det har visat sig att man inte kan ha mig i möblerade rum. Jag kan inte uppföra mig.
Jag längtar efter mina riktiga vänner.
Jag förstår inte. Jag är ju ett kap. The world needs to know. Det borde inte vara så svårt. Det är svårt.
Och jag fylls med den där fullmatade sociala energin. Elektriskt. Och jag ramlar. Hoppas. Målar upp en framtid lika snabbt som jag får den att försvinna. Besvikelse. Lyfter…
Resan är snart slut. Den sista etappen börjar inatt. Efter arton dagar i det civila sönderfallet beger jag mig tillbaka. Det känns som att jag har glömt hur…
Jag använder cookies för att göra sajten bättre och mäta statistik. Genom att använda sajten godkänner du det.
Manage your cookie preferences below:
Essential cookies enable basic functions and are necessary for the proper function of the website.
6 kommentarer
kan det inte vara kulturkrock?
att man inte passar in beror ju lika mycket på var man är som vem man är.
Att inte du kan uppföra dig har jag svårt att tro. Vad har du nu ställt till med =)? Rivit ner en vas?
”Vill de ha något trevligt att ha i sina möblerade rum kan de köpa en gardinuppsättning.”
@lisa: Svårt att hänvisa till kulturkrock när alla är svenskar.
@Blingbling: Du har inte sett mitt rätta jag.
@Julia: Roligt i teorin, inte i praktiken. 🙂
Aj som fan! The doctor is in om du behöver snacka av dig… // Mmm
Hm… Hade exakt samma upplevelse själv igår. Tydligen så är det bara fel att ens existera ibland… Längtar oxå efter mina riktiga vänner. Tur ändå att jag hade Carro med mig.