Det har visat sig att man inte kan ha mig i möblerade rum. Jag kan inte uppföra mig. Jag längtar efter mina riktiga vänner.
Men alltså, vilket liv. Jag springer upp och ner i skyskrapor. Jag hoppar runt på Manhattan. Tidningslegender, riskkapitalister, bloggkändisar och politiska rådgivare passerar framför mig. Jag åker till…
Att vara tillfreds och otålig samtidigt. Att känna mig väldigt trygg och samtidigt försöka mota bort den där mörka skuggan i ögonvrån. Att vara på väg hem. Men…
Jag möter så många människor utan styrfart. De verkar inte vilja något. Eller så vet de inte vad de egentligen vill. Och i väntan på insikt gör de…
2 kommentarer
Cool, som ni säger därborta, stabilt ankare : ). Fick du inte provköra?
Jag skulle provköra, men så hade de stängt ner demo-tältet typ. Jag erkänner glatt att jag var lite skraj för det också, så det kanske var lika bra.