Du saknas mig. Bloggen saknas mig. Livet saknas mig.
Men jag klarar mig. Jag klarar mig.
Det är den där tiden på året igen. Det febriga, rastlösa, men ändå komaliknande tillståndet av overksamhet. Istället för sextio mail per dag går frekvensen ner. Några småljumma…
Jag har inte tänkt på det så här förut. Men När Elin talar om ansvarskänsla så är det något som känns bekant. Jag har inte funderat på mina…
Fler backspegelreflektioner. Jag är inte rolig längre. Har du någonsin varit det? tänker du. Ja det har jag. Det fanns en tid när jag inte hade det melodramatiska…
Jag använder cookies för att göra sajten bättre och mäta statistik. Genom att använda sajten godkänner du det.
Manage your cookie preferences below:
Essential cookies enable basic functions and are necessary for the proper function of the website.

5 kommentarer
Jag har sträckläst ”kajen” och känt igen mig. Du är på ett farligare ställe, jag var i Bosnien (efter kriget) Trots det tycker jag mig känna igen på vilket sätt du förhåller dig till att åka iväg. Du är inte ensam om att vara människa. Kram!
Tack för stödet KO. Det behövs!
Kram.
Jag som precis satt och tänkte att jag saknade dig! Att du fanns där liksom. Att prata strunt med mitt i natten och läsa fina saker av.
Jag som precis satt och tänkte att jag saknade dig. Att du finns, liksom, att prata strunt med mitt i natten och läsa fina saker av.
Skönt att höra från dig