Du saknas mig. Bloggen saknas mig. Livet saknas mig.
Men jag klarar mig. Jag klarar mig.
Relaterade inlägg
”Ta det som en man, bryt ihop och kom tillbaka”
Många är vi som aldrig stred, som alltid fanns i bakgrunden av dramatiken, som aldrig sett sig som drabbad, utsatt, traumatiserad. Vi som var en operativ funktion på…
Fregatt
Hennes yta är som en spegel. Jag ser mig själv i varje andetag. Inuti stormar det. Kaptenen har halat två rev och nu driver hon med strömmarna. Bort.…
Sommar
Jag gjorde ett sommarprogram. Jag plockade ut några favoritinlägg härifrån och la till lite nytt. Jag talade in pratorna, la till musik och gjorde fina övergångar. Det handlade…
Jag – en modebloggare
Jag tror jag fått en känsla för hur det känns att vara modebloggare (och därmed automatiskt provokativ mot allt och alla eftersom det är finare att skriva om…
5 kommentarer
Jag har sträckläst ”kajen” och känt igen mig. Du är på ett farligare ställe, jag var i Bosnien (efter kriget) Trots det tycker jag mig känna igen på vilket sätt du förhåller dig till att åka iväg. Du är inte ensam om att vara människa. Kram!
Tack för stödet KO. Det behövs!
Kram.
Jag som precis satt och tänkte att jag saknade dig! Att du fanns där liksom. Att prata strunt med mitt i natten och läsa fina saker av.
Jag som precis satt och tänkte att jag saknade dig. Att du finns, liksom, att prata strunt med mitt i natten och läsa fina saker av.
Skönt att höra från dig