… fast det är väl då man växer som mest. Växtvärk kan göra förbaskat ont.
Och var inte för hård mot dig själv – tänk på hur många du känner som hade stått pall det du är med om nu. De flesta kommer ju inte ens på tanken att testa.
Det där har vi ju pratat om så många gånger. När man är i det så är ju känslan sjukt jobbig, och säkert än mer när man inte kommer undan ens efter arbetstid. Men som föregående talare skriver, man växer massor och i backspegeln är man glad att man vågade. Man får ju inte glömma att i de allra flesta fall väljer man inte själv, man blir vald. Ansvaret ligger alltså ytterst inte hos en själv. Den som ligger hos en själv är dock belöningen av att ha vågat. Känslan av den belöningen kan ju dock ha viss fördröjning.
Jag tänkte något liknande tidigare idag ”vad är det jag har gett mig in på? Finns det någon väg ut?” Sedan konstaterade jag att det inte finns det och att jag är rädd och nervös. Vet inte när det kommer att ske, bara att det är snart. Vet inte hur det kommer att gå, förhoppningsvis bra. Grät en skvätt och nu känns det lite bättre.
Jag tänker varmt på dig, tänk lite på mig också är du snäll.
Stor KRAM.
Det är just för att det är jobbigt som gör att det är värt det i slutändan. Erfarenheterna skaffar du dig just i denna stund och gällande kompetens så besitter du så mycket mer än vad du själv ger dig cred för. Och som påminnelse från USA-tiden; det som idag känns lång borta är imorgon alldeles för nära… Du kommer klara detta galant Fredrik!
Happy holiday känns lite fel att säga, men ändå; jag önskar dig ett fint jul- och nyår.
Tack för all pepp. Det värmer verkligen. Innerst inne så är jag inte orolig förstås. Men man vill ju bara slippa bryet liksom. Hoppas ni får en fin jul och nyår allihopa! Jag tänker på er ofta.
De traditionella medierna var ursprungligen en finne i röven på överheten. En folkets röst mot etablissemanget. I bästa fall en tredje statsmakt, satt att bevaka och granska, belysa…
Idag startar tvådagarskonferensen SIME (Scandinavian Interactive Media Event) i Stockholm. Jag är på plats lika mycket för att lyssna på intressanta föreläsare som att träffa folk i webb-…
Jag orkar inte läsa en analys av vilken roll sociala medier spelar för skjutningarna i Norge. Jag orkar inte se ännu en snärtigt formulerad tweet om att man…
Äntligen har jag plockat fram Mad Men-serien på DVD från hyllan (sist av alla känns det som) och börjat plöja avsnitten. Ur första avsnittet märks en scen mellan…
5 kommentarer
… fast det är väl då man växer som mest. Växtvärk kan göra förbaskat ont.
Och var inte för hård mot dig själv – tänk på hur många du känner som hade stått pall det du är med om nu. De flesta kommer ju inte ens på tanken att testa.
Det där har vi ju pratat om så många gånger. När man är i det så är ju känslan sjukt jobbig, och säkert än mer när man inte kommer undan ens efter arbetstid. Men som föregående talare skriver, man växer massor och i backspegeln är man glad att man vågade. Man får ju inte glömma att i de allra flesta fall väljer man inte själv, man blir vald. Ansvaret ligger alltså ytterst inte hos en själv. Den som ligger hos en själv är dock belöningen av att ha vågat. Känslan av den belöningen kan ju dock ha viss fördröjning.
Jag tänkte något liknande tidigare idag ”vad är det jag har gett mig in på? Finns det någon väg ut?” Sedan konstaterade jag att det inte finns det och att jag är rädd och nervös. Vet inte när det kommer att ske, bara att det är snart. Vet inte hur det kommer att gå, förhoppningsvis bra. Grät en skvätt och nu känns det lite bättre.
Jag tänker varmt på dig, tänk lite på mig också är du snäll.
Stor KRAM.
Det är just för att det är jobbigt som gör att det är värt det i slutändan. Erfarenheterna skaffar du dig just i denna stund och gällande kompetens så besitter du så mycket mer än vad du själv ger dig cred för. Och som påminnelse från USA-tiden; det som idag känns lång borta är imorgon alldeles för nära… Du kommer klara detta galant Fredrik!
Happy holiday känns lite fel att säga, men ändå; jag önskar dig ett fint jul- och nyår.
Tack för all pepp. Det värmer verkligen. Innerst inne så är jag inte orolig förstås. Men man vill ju bara slippa bryet liksom. Hoppas ni får en fin jul och nyår allihopa! Jag tänker på er ofta.