Tystnad, tagning, och! börja…

Erika skriver om ålder, valfrihet och livets filminspelning.

"Man
märker dagarna passera medan man som en duracellkanin på speed rusar
fram genom livet för att vara redo den dagen man tror att filmen ska
börja – på riktigt. För att plötsligt upptäcka att filmen började för
länge sen."

Nånting i stil med det jag skrev för över ett år sedan i inlägget Själslig navigation:

"Känslan av att stå utanför bubblan och titta på och vänta på sin tur
och vänta på att "det" ska börja. Att inse att "det" kontrolleras av
mig själv. Att inse att jag inte orkar dra i rätt spakar. Att inse att
allt faller tillbaka på det egna ansvaret för det egna livet. Och att
inte vilja ta det ansvaret. Att vilja dela det. Att vilja något."

Det har hänt så otroligt mycket sen jag skrev det där. "Det" har börjat. Och det är bra så.