Det är liksom ingen brådska längre. Jag ska inte gå någonstans. Jag kommer inte att försvinna. Det gör mig förvirrad, rastlös men också upprymd. Märkligt det där.
Relaterade inlägg
För övrigt
Och ja, jag sörjer det som aldrig blev. Avsaknaden av energi att ens försöka och maktlösheten i att inte kunna påverka utgången. Jag gjorde mitt bästa, det tar…
Cykeltankar
Jag cyklar genom staden. Det är soligt men med en kylig underton. Samma underton som jag möter i de ansikten jag ser från min sadel. Jag tittar in…
Morgon vid Coit Tower
Det bästa med att åka åt rätt håll när man byter tidszon är att man vaknar utsövd jättetidigt på morgonen. Helt plötsligt visar sig en värld jag inte…
Januarifeber
Inget är på riktigt längre. Vi träffas i fantasin, skriver i blindo och famlar bland filerna. Allt är overkligt.Du är dövad av skam, plågad av ljuset och skevar…