Som vanligt

Januari är så förutsägbar. Vet inte varför, men jag hade antagligen trott att det skulle vara annorlunda i år. Med kärlek. Utan krig.

Men jobbångesten, kroppsångesten och matångesten håller mig sysselsatt som så många gånger förr. De verkar inte bry sig om att jag faktiskt mår ganska bra, att det känns okej för det mesta. Nej, de hänger kvar av slentrian. Inte helhjärtat, men förödande.