Läsarfrågor del 4: Play as if there’s no tomorrow

Nu är det dags att svara på frågorna från Play as if there’s no tomorrow. Många frågor var det, but here it goes.

Var har du växt upp?

Jag föddes på den kungliga bb-avdelningen på Karolinska sjukhuset i Solna (samma år och plats som Victora, fast fem månader tidigare). Mina första åtta år i livet tillbringades i Viksjö som är en del av Järfälla, som är en förort till Stockholm. Sedan ville mina föräldrar ha lite omväxling och vi flyttade till Norrköping. Flytten gjordes på ett villkor: Att jag skulle få en bmx-cykel, vilket jag också fick. I Norrköping tillbringade jag resten av ungdomstiden fram tills det var dags att göra lumpen i Enköping, plugga i Uddevalla och Göteborg, plugga och jobba i Halmstad och sedan återvända till Stockholm 2003. Vi hann bo på tre olika ställen under tiden i Norrköping och mina föräldrar har flyttat tre gånger sedan jag flyttade hemifrån. De bodde i Flen i sex år, men nu är de tillbaka i Norrköping. Sedan jag föddes har mina föräldrar bott i tre villor och fyra lägenheter.

Ibland kan jag sakna att inte kunna återvända till ”barndomshemmet” så som många gör. En plats som alltid varit sig lik och som alltid funnits. Men överlag ser jag det som mycket positivt att vara van vid att flytta och byta miljöer. Jag tror det har gjort mig mer öppen för förändringar och förmågan att inte hänga upp min identitet i platser eller ägodelar.

Vilken är din favoritfilm?

Oj, det där är ju världens svåraste fråga. En av mina all time-favoriter är The Blues Brothers, mest för att de skrapat ihop så sjukt många soullegender och bra låtar. Och för att handlingen och dialogen är skruvad på ett sätt jag gillar. Jag såg den ganska nyligen, och antagligen är det nostalgifaktorn som gör att jag fortfarande gillar den. Och jag har inga som helst problem med filmer där karaktärerna brister ut i sång.

Är du vuxen? När blev du det, i så fall?

Ja, jag är vuxen. Jag blev det ganska nyligen tror jag. Jag har levt som en nittonåring sedan jag var nitton känns det som. Det vill säga ingen familj, ensamhushåll och ganska lite planering av tillvaron. Men jag tror att jag blev vuxen när jag fyllde 30, alltså inte på den dagen, men under den perioden. Jag känner fortfarande att jag står utanför mycket av det som jag upplever att vuxenvärlden innebär, men jag inser ju när jag träffar yngre förmågor att det runnit en del vatten under broarna ändå. Det insåg jag även under mina utlandsresor till San Francisco och Afghanistan.

Vilken är världens bästa stad?

San Francisco, helt utan tvekan. Jag och min kompis Miriam pratar ofta om det. Hur den staden är som en drog man bara vill ha mera av. Hur jag känner att jag alltid kommer att vilja återvända dit. Jag vill nog aldrig bo där permanent, men att få vara där då och då känns som en lyx.

Var bor du om tio år, och vad jobbar du med? Har du familj?

Om tio år är jag 43 år gammal. Det känns ju som en evighet, men samtidigt ganska nära. De första två frågorna kan jag inte svara på annat än att jag nog jobbar med kommunikation i någon form. Ska jag bo i Sverige vill jag nog bo i Stockholmsområdet. Jag sparar den sista frågan till inlägget som svarar på Johannas frågor senare.

Gillar du Glee?

Kan inte svara på det då jag aldrig sett det. Jag har förstått att det är en tv-serie, och många verkar gilla den. That’s it.

Vilket är ditt favoritgodis?

Plockgodis (eller smågodis som vissa av oss säger). En blandning av sött och salt liksom. Jag är sockerjunkie vilket är mitt största bekymmer.

Blir allt bra till slut?

Ja.

Publicerat av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

6 svar på ”Läsarfrågor del 4: Play as if there’s no tomorrow”

Kommentarer inaktiverade.