Med anledningen av gårdagens presentation av Twittercensus med statistik kring svenskarnas Twitter-vanor publicerades en krönika av Svd-journalisten Tobias Brandel. Budskapet i krönikan går kortfattat ut på att de vi följer på Twitter är precis som oss själva och att de olika kluster av användare som skapats är isolerade från varandra. Jag tycker det finns en del problem med att så kategoriskt hävda att Twitter skapar och förstärker isolering när jag snarare uppfattar motsatsen.
Brandel skriver om Eli Parisers teorier om filterbubblan, hur personaliserade webbtjänster filtrerar bort innehåll och skapar en likriktad och anpassad upplevelse som inte låter oss ta del av något oväntat eller något som bryter mot de vanor och mönster vi redan har. Sanningen är att filterbubblan alltid har funnits, och den har historiskt varit mycket mindre än nu. Förr var det ett begränsat urval av vänner och bekanta samt gatekeepers i form av traditionella massmedier som rapporterade om hur världen såg ut. Genom de tidningar du valde att läsa eller de radioprogram du valde att lyssna på skapade du din egen filterbubbla med betydligt färre informationspunkter än dagens informationssamhälle. Ofta hade du inte ens valet att ta del av alternativa källor.
Argumentet om att sociala medier skapar en filterbubbla och gör det svårare för oss att ta del av motsträviga bilder eller åsikter haltar därför något, i alla fall om vi ska jämföra med hur villkoren för vår mediekonsumtion och sociala liv såg ut innan internet. Här är tre påståenden från Brandels krönika som jag tänkte försöka bemöta.
”Mellan grupperna sker ingen eller liten överlappning. När politiker hävdar att de använder Twitter för att de vill finnas där vanliga människor finns, så är det helt enkelt inte sant.”
Precis som Hampus Brynolf sa under sin presentation är allting relativt. Enligt honom kan i princip alla svenska twittrare nås genom endast två led i nätverket, vilket är ett ganska kort avstånd för ett socialt nätverk med en halv miljon användare. Det stämmer att klustren skapar bubblor där många följer personer som liknar de själva, men samtidigt gör Twitter det möjligt att följa människor du inte känner personligen överhuvudtaget och ditt flöde kan bestå av både uppdateringar från bästa kompisen eller en riksdagsman.
”Skulle vi göra motsvarande karta för Facebook skulle den bli uppdelad i ännu tydligare kluster.”
Jag saknar en källa för det här påståendet, men det stämmer antagligen enligt logiken i mitt svar ovan. Fortfarande har dock människor idag betydligt större möjligheter att nå utanför sina egna kretsar och få intryck och kontakter långt utanför de sociala gränser som förr utgjordes av fysisk närhet och fysisk begränsning i kommunikationsmöjligheter (fysiska möten, telefon, brev och andra tidiga kommunikationssätt hade inte alls samma möjligheter att hålla kontakt och kommunicera med människor utanför ens närhet).
”den här kartläggningen visar att den som hävdar att sociala medier bryter ner traditionella makthierarkier och gränser mellan människor tyvärr har fel.”
Nja. Jag skulle vilja hävda att sociala medier skapar helt andra och bättre förutsättningar att förflytta sig i hierarkier och sociala grupperingar än tidigare. Anders Mildner skrev en smart grej på Twitter angående Tobias Brandels slutsatser. Analysen av Tobias Brandel utgår från att människor på Twitter är statiska, att den bild Twittercensus visar upp är permanent. I själva verket är det ju ett tvärsnitt som hela tiden är i förändring. Dessutom har makthierarkierna inom de olika grupperna (till exempel politik, media, kultur osv) förändrats betydligt genom de sociala medierna, något som inte återspeglas i själva klusterbildningen (eftersom klustret i sig är statiskt) men som återspeglas i vilka medlemmar av klustret som driver debatten och de facto utöver makten.
Ingen kan väl på allvar hävda att den har tillgång till färre informationspunkter och mindre möjligheter att kommunicera och nå ut till olika människor idag jämfört med innan sociala medier etablerades? Snarare är behovet av filter och kluster större än någonsin när mänskligheten producerar information i en takt som aldrig tidigare skådats. Vi kommer även i framtiden att behöva metoder och verktyg för att begränsa informationsflöden och kommunikation, därmed förstås inte sagt att alla filter fungerar bra eller att total individualisering är önskvärd. Men sätt dig själv och försök följa 200 000 svenska twitterkonton så inser du ganska snabbt att du behöver ett sätt att sålla.
Det stämmer att många följer personer som jobbar med samma saker som de själva eller gillar att diskutera samma ämnen som en själv, men det stämmer helt enkelt inte att skulle finnas sämre förutsättningar nu än tidigare att bredda sina perspektiv, eller att Twitter och andra sociala medier förstärker isolation och sätter upp murar mot omvärlden.
Relaterat: Joakim Jardenberg: Filterbubblan som sprack.
14 kommentarer
Filterbubblan är en alldeles för enkel och bekväm rationalisering. Jag hävdar fortfarande att argumentationen är trasig http://jardenberg.se/b/filterbubblan-som-sprack/ – delvis på samma grund som du.
Filterbubblan är en alldeles för enkel och bekväm rationalisering. Jag hävdar fortfarande att argumentationen är trasig http://jardenberg.se/b/filterbubblan-som-sprack/ – delvis på samma grund som du.
Det är inte filterbubblan som är problemet utan de medvetna ekokammare som vissa väljer att kliva in i (läs: Avpixlat)
Det har aldrig varit enklare att få ”objektivt” belägg för sin världsåskådning som idag. Har man väl intalat sig att en sida speglar den verkliga sanningen, den som ingen annan vågar tala om / ser / får tala om så är det lätt att sen finna näring för de tankarna.
Det är ett tveeggat svärd där människans strävan efter en bekväm tillvaro ligger oss till last.
”Jag har gjort mitt val, varför ifrågasätta det?”
[…] För det första: Mängden information på internet är idag så stor att det krävs filter för att den över huvud taget ska bli hanterbar. Som Fredrik Wass skriver i blogginlägget Filterbubblan har alltid funnits: […]
Min bild av när journalister rapporterar från ”Twitter-stormar” är att det handlar om journalister som inte är särskilt twittervana själva och har svårt att nyhetsvärdera exakt vad en ”storm” är och vem den egentligen kommer ifrån. Jag tror helt enkelt det är en mognadsfråga för branschen.
Jag tycker ofta de som skriver alarmistiskt om nätet målar upp en hittepåbild av vad nätet ska sägas göra (alla får kontakt med alla!), och sedan kritiserar den halmgubbe de målat upp (alla har inte alls kontakt med alla!) och så är det på något vis ”internets” fel.
Jag tycker du har en jättepoäng i att nätet förde med sig verktyg som gjorde det otroligt mycket lättare att snabbt skapa nya nätverk. När jag var liten visste jag inte vilka som gick i grannskolan, idag spelar min 8-åriga dotter Minecraft med folk från hela landet (och ibland andra länder, även om det är knepigt med engelskan).
Sen tror jag att det Tobias Brandel egentligen kritiserar är journalister som arbetar dåligt yrkesmässigt med att bygga upp sina nätverk. Men det har ju inget med Twitter specifikt att göra. När jag tex gjorde ungdomsradio i P3 i början av seklet så hade jag i början av naturliga skäl (jag var 26) jävligt dålig koll på vad 14-åringar sysslade med. Det betydde ett rätt omfattande fotarbete i skolor tillsammans med övriga redaktionen för att bygga upp ett nätverk. Och den journalist värd sin lön jobbade självklart med mångfald i det arbetet så att man inte bara hade kids från Gärdesskolan på Östermalm (annars en väldigt vanlig källa till kunskap om skolvärlden för Stockholmsbaserade journalister). Det handlade helt enkelt om att göra arbetet ordentligt. Samma sak borde väl gälla här.
Väldigt bra och klokt skrivit, tack 🙂
Jag tror inte heller på ”filterbubblan” som teori. Däremot är det ett bra namn på ett annat problem med svensk twitter- och allmän mediedebatt. Den sker i en bubbla bestående av Filter-läsare. Jag är själv i högsta grad medskyldig.
Twittercensus tycker jag visar precis hur vi människor alltid har fungerat, alltså den gamla devisen lika barn leka bäst. Fördelen med Twitter och andra sociala medier är att nu finns möjligheten att välja vem du vill leka med. Den valmöjligheten öppnar upp för spännande möten och nya idéer.
Joakim J är inne på det och jag skulle vilja dra det ännu längre. Det är en fundamental mänsklig process att dras till det vi känner igen och kraften i det är vår överlevnad även om det idag rent fysiskt har en annan innebörd än det hade i mänsklighetens begynnelse. Nya medier förändrar vårt förhållningssätt men det förändrar oss inte som mänskliga varelser.
[…] den har alltid funnits, Fredrik Wass skriver bra om det här, jag håller med honom i allt väsentligt, så jag tänker inte återupprepa […]
Bra Fredrik!
Jag blev också mycket beklämd när jag läste Brandels krönika.
Jag tror man måste skilja på vem och vad här. Vi väljer kanske fortfarande i en stor utsträckning att umgås med likasinnade, även online, även om öppna nätverk som Twitter ger mycket större möjlighet för mig som mediekonsument att skapa mitt eget val av källor; jag kan både vara intresserad av t ex jämställdhet, ekonomisk makroteori, spansk fotboll, avloppsrenoveringar och en viss sorts tv.-serier. Den möjligheten är svår att få med traditionella färdigpaketerade tidningar.
Men den stora skillnaden, den är ju att historier färdas bortom, genom våra kompisnätverk. En historia som den Khemiri skrev i går, eller klamydiabrevet, går ju genom alla ”kluster”. Där är ju nätverkseffekten enorm. När det finns ämnen, historier, saker som engagerar, då spelar våra små kotterier ingen roll. Då är det mänskliga behovet av att dela och sprida mycket större.
[…] men den digitala sfären är fortfarande lidande av en brist på bra användarupplevelser, redaktionellt urval, kurering, […]
Det är min absoluta övertygelse att nätet minskar, inte ökar klusterbildning. Twitter i synnerhet är en fantastisk kanal för att nå bortom det kända och invanda, i högre utsträckning än fb. Däremot noterar jag fortfarande starkare klusterbildningar än vad man kanske skulle önska och än vad jag initialt trodde att jag skulle finna. Och att traditionell afkkändisar är viktigare bryggor än jag någonsin trodde eller hoppades. Så var man landar i den här frågan beror lite på var man startar sin resa: om man tror nätet ska revolutionera relationer blir man besviken. Om man utgår från motsatsen blir man glad…
[…] Twittercensus. Gör nätet oss mer isolerade eller visar Intellectas färglada twittergalax på något helt annat? Och varför bråkar vi som om det vore […]
[…] Filterbubblan har alltid funnits | Bisonblog » […]