Så var det sagt.
Det har inte varit en bra vecka. Jobbmässigt, jotack helt okej, har fått ganska mycket gjort. Men resten. Det skevar i det sociala spelet. Jag förstår inte vad…
Jag och Tobias hade kört 200 mil på tre-fyra dagar och var äntligen framme i New Orleans. Vi lyckades hitta fram till french quarters genom slumkvarteren och checkade…
Du vet det jag skrev om att ge mig en mansroll. Det finns ett annat problem också. Det handlar om att ha ett offentligt "jag", det vill säga…
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉