Så var det sagt.
Min mamma är down with it. Hon känner sin son.Imorse väcktes jag av nedanstående sms. Vad svt-sändningen handlade om kan du läsa på min andra blogg.
Ett stearinljus och grillade marshmallows. Så börjar din och min historia. Typisk uppväxt med typiska föräldrar i ett typiskt Sverige. De hjälpte mig att inte se, människorna som…
Apropå Damage Control. Läs även mitt inlägg på bisonblog från förra året: Våldtäkternas årstid är här.
Jag är tillbaka i Stockholm efter en helg i Blekinge skärgård och Sweden Social Web Camp. Det är självklart många intryck att smälta, och jag tror jag återkommer…
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉