Så var det sagt.
Det här har blivit en bild- och videoblogg. Vet inte riktigt när och hur det hände. Kanske känner jag mig utlämnad när jag vet att just du läser.…
Hur stort är San Francisco undrar du? Jättelitet säger jag. Idag var jag och brunchade på Lori's Diner med Jenny (följt av sedvanlig helgpromenad). Efter brunchen går jag…
När Startup-spåret drog igång på NEXT Berlin var rubriken det något luddiga ”What is the next big thing in the startup space?” På scenen fanns ett gäng vita…
Åtta personer på min balkong på en öde men solig och fin kaj. Vid skrivbordet på Greentech Media. På en gård utanför Ljungby med hundra smålänningar. Jag har…
Jag använder cookies för att göra sajten bättre och mäta statistik. Genom att använda sajten godkänner du det.
Manage your cookie preferences below:
Essential cookies enable basic functions and are necessary for the proper function of the website.
3 kommentarer
Jag vill ju lite säga ”jag är faktiskt en bra journalist” men det hindrar ju inte att tyvärr har du ju helt rätt.
Va? Nämen nej. Jag ser inget som helst sånt samband. Jag vet så många skitstövlar som också är dåliga journalister. Och mina mentorer inom yrket är inte bara bra journalister utan också de bästa av bästa människor. Och då menar jag mer som regel än som undantag. (Sen är det klart att det finns en hel del undantag också…)
Okej. En superseriös journalist kan inte vara en ”gillad av alla och allmänt trevlig” typ. Det funkar liksom inte i yrkesrollen. Det var ungefär så jag menade.
Kanske är det mentorer och förebilder jag saknar. Saom, vill du vara min mentor? 😉