Månadsarkiv: juni 2007

Storm mot kajen

Det var sent och jag skrattade bort som jag brukar. Men det fanns en kärna i det hon sa. Något som stannade kvar. Jag är livrädd av bara tanken på att hälften är sant. I så fall är det revolution på gång.

Jag är ute på djupt vatten och njuter av varje stund. Hoppar från livbåten och dyker efter en ny värld. Men jag känner något som håller mig fast. En repstump sitter hårt kring foten. Den är fäst i det jag en gång var. Det jag alltid är?

Kapa förtöjningarna. Hjälp mig.

Media wars

Det finns en rädsla för att inte räcka till. En fruktan för svek. En tanke om att bli ratad på grund av pure boredom.

Ställningskriget har börjat. Vem vågar lämna skyttegraven först? Visa skottskadorna. Ta emot människan med förbandslåda och bli känslomässigt omplåstrad. Ända in.

Säsongens smak

Mina ord bär. Jag tuktar bloggosfären och även de mest stingsliga motvalsbloggarna ställer in sig i ledet. Bra så. För nu är det jag som står för analyserna. Jag sätter bilden, eller frejmar frågan, som vi brukar säga…

Tanken på att mina ord kan förändra är både ett ansvar och en drivkraft. När jag står mitt i bruset behöver jag bara rikta mikrofonen åt ett håll och högtalaren åt ett annat. Budskapen strålar genom mig och blir till sanningar. Sådan är lagen. Och det sker nästan automagiskt.

Men tro inte att jag är nöjd. Du har bara sett början. Än så länge finns försiktighet och anpassning med i spelet. För så jobbar jag. Prövar mig fram, tänjer gränser, sniffar. Det smakar gott. Vill ha mer.

I höst ska du få smaka.

Pepp till pappa

Pappa var en av de första som utnyttjade rätten till pappaledighet när det begav sig. Han var hemma med syrran. Tidningarna skrev om det, trots att det inte var första gången det hände direkt. Pappa blev posterboy för en ny manlighet i guess. Riktigt lika dramatiskt var det väl inte när det var min tur att få en hemmapappa. Då var ju murarna rivna så att säga. Men han gjorde ett bra jobb. Precis som mamma.

På bilden: Jag och pappa, midsommar 1978.

Jag och pappa på midsommar 1978

Mental mash-up

Jag går i baklås. Livrädd för att göra fel. Säga fel. Snava socialt. Ängslig som vanligt. Att jag aldrig lär mig. Mognar. Slappnar av. Blir mig själv.

Det finns så mycket att skämmas för. Och jag förstår inte varför. Men tydligen är det bestämt att det ska kännas så. Att det ska funderas och kluras till världens ände på hur jag uppfattas utifrån. Med en annan blick.

Jag vill vila från de tankarna. Känna hur det känns att vara mig själv tillräcklig. Slippa tvivlet och passiviteten. Istället kasta mig ut. Välja det som är svårt varje gång. Istället för som nu bara när jag har en gnutta kontroll.

Den torftiga skivsamlingen, kläderna i garderoben, tidningarna på bordet. Allt ratas av mitt hårda filter. Till vilken nytta? För vem? Jag önskar jag kunde bryta igenom mig själv. Bli en postdekonstruerad mash-up med bara det bästa kvar. Hoppas hoppas det går.

Midsommardagar är tuffa för gamla BED-are. Men det är ok. Det går inte att vinna varje dag. Imorgon kan jag andas. Hoppas du finns kvar här då.

Stick control

Baskaggen slår i kroppen som kött mot våt asfalt och cymbalerna känns som smör på tontopparna. Däremellan ligger en torr, tajt och kort virvel. Den ber inte om ursäkt.

Sextondelarna är fasta som tegelstenar i perfekta rader. Spökslagen bildar murbruk och synkoperna på splashen är så distinkta att barn gråter och föräldrar skyndar fram.

Vartannat slag är en flam. Inte för att det behövs. Men för att det känns bra. Ridestativet vibrerar och skälver. Samtidigt blir slagen på klockan bara hårdare och hårdare.

När infernot börjar är du blind, döv och stum. Lyckligare än någonsin.

I can’t believe i get paid for this

Känslorna blandas. Både oro och förväntan finns med i mindsetpaketet inför hösten. Och det är precis så det ska vara. Utan ängslan ingen kvalité. Inget driv. Gäller bara att hitta balansen på båda. Något som Kajen inte är känd för. Men det är skillnad nu. En trettiplussare kan inte gömma sig längre. Dags att ta kredd för rätt saker och strunta i resten.

Jag gör det roligaste jag vet varje dag. Och vet du vad det bästa är? Jag gör det jag är bäst på. Varje dag. Med det sagt är det lätt att bli besviken på sig själv. För när du inte är nöjd med resultatet blir det desto jobbigare.