Det är svårt att vara ny. Första dagen i tredje klass. Första dagen på ett nytt liv. Första dagen i en ny stad. Tolv år senare började jag hitta tillbaka igen. Ingen tar sig igenom skolan helskinnad. Ingen. Ändå skickar vi barnen dit. De lär sig kollektivets makt. Gruppdynamikens mörkaste delar. Alla var vettskrämda. En del är det fortfarande.
Nu är jag anpassad.
1 kommentar
Visst händer det att jag är rädd ibland. Nästan som en hare. Förresten, man säger ju en rädd hare. Men hur blir det med ett rådjur? Säger man ett rätt rådjur eller ett rädd rådjur. ÄÄääh, nu är jag så trött att jag har disco i huvet. Du får ursäkta mig.