Roadtrip

Fyrtiofem mil utan rast. Vägarna var lika torra som det spår hon lämnat efter sig. Hundrafemtio på motorvägen. I backspegeln såg hon det som var ordnat. Det förväntade. Framför sig hade hon mörkret.

Svaga strålkastare och trasigt säkerhetsbälte. Det var så hon levde sitt liv. Irrande. Flackande.

Det gick alltid att starta på nytt. Alltid att börja om. I diket hamnade trasiga personer. De var inte värda något.