Kategorier
Bloggen

Håll i

Vi kämpar på. Många mår dåligt. Många mår bra. Det är just så det är. Det finns en sorg i det. Det finns en glädje i det. Jag vill inte vara utan. Jag talade med vännen som på ett sätt är som jag och på ett sätt inte alls. Men en sak har vi gemensamt. En missförstådd blogg. Kajen är aldrig hela jag. Den är aldrig allt. Den är aldrig hel.

Om det jag skriver här skulle spegla hela mig skulle jag bli riktigt orolig. Och därför förstår jag när omgivningen undrar. Men när bara det grubbliga, ibland mörka, får komma fram så blir bilden av författaren skev. Det är något du och jag måste tänka på vad vi än läser. Och vad vi än skriver om. Men här på kajen är maneret av sådan sort att balansen mellan patetiken, estetiken och romantiken ofta slår åt något håll. Då gäller det att hålla i och inte glömma bort att det här är text på en skärm. Inte kött och blod.

Med risk för en onödig disclaimer som tar bort udden av det bästa så ska jag inte skriva mer om det. Men vi måste tänka på det i framtiden. Skevheten.

För övrigt en fantastisk dag idag, precis som de flesta andra. Jag vaknade 05.30 av mig själv. Utsövd. Det har väl hänt en eller två gånger tidigare på 2000-talet. Känns annorlunda. Blev en tur runt viken innan jobbet.

Tidig söndagmorgon på liljeholmsbron

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

4 svar på ”Håll i”

Ååååh, du satte så bra ord på det! Det är text, inte kött och blod. Det jag skriver på min blogg är inte hela mig, inte allt. Då skulle jag oxå bli orolig. Det glömmer många som läser. Många tror att det är hela jag och att det inte finns fler nyanser av mig än de jag lämnar ut på min blogg. Det är fel. Vi är alla som regnbågar.

Jag tänker ofta på det. Någon frågar om jag är nere på grund av en lång period av inlägg som tyder på det. Och kanske är jag det, men kanske inte. Ibland måste saker få komma ut ändå. Ibland är det kanske inte helt sant, men sant ändå.

Jag skriver ofta om starka känslor, det som känns mest just då. Men ibland bara om små, nästan obetydliga saker som kanske är viktiga ändå. Min blogg är verkligen inte hela mig, bara det som är jag just då.

Stängt för kommentering.