Så här års är det en låt som gäller. Sorry hipsters. Sorry kulturarbetarna. Sorry Richeaporna. Det är VinterNoll2. Fortfarande.
Cover:
"Och du säger att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång, kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter"
De har stulit mitt manér. Kopierat min framkant. Och jag vet inte om jag gillart. Men vem är jag att trotsa deras val? Jag som ägnar varje dag…
Kan det vara så att Tomas Alfredson har lyckats regissera en svensk skräckis som för första gången inte känns som en halvtaskig b-film med sunkiga effekter och platta…
Jag vill spela igen. Jag kom på det i helgen. Jag saknar trummorna på stan. Saknar hela kemin i uppträdandet, leveransen och kontexten. Men det är så svårt…
3 kommentarer
Word.. otroligt passande låt för det krypande jävla mörkret!
Word.. otroligt passande låt för det krypande jävla mörkret!
Word.. otroligt passande låt för det krypande jävla mörkret!