Kategorier
Bloggen

”Varför ligger du så lite?”

Frågan kom från en av de nya vännerna i mitt liv och kändes efter en stunds fundering som mycket relevant. För chanserna finns ju där, det är inte det som är problemet (otillgänglighet funkar alltid). Och frågan var heller inte kritiskt formulerad, utan snarare förundrad. Och jag ställde mig själv frågan om det ens är ett problem att ligga för lite. Men jag antar att det är det. Celibat är normalläget nu och sedan mycket länge. Jag tror att man vänjer sig genom att inte exponera sig själv för möjligheterna. Men ibland knackar verkligheten på dörren och det är svårt att låta bli att i alla fall hoppas och tro. Men det brukar stanna där. Jag sansar mig, ser nyktert på situationen och kryper tillbaka in under stenen. Varför ens agera på känslan när konsekvenserna bara leder till något ont.

Jag håller på att bli ett neutrum. Jag väljer akademi före eufori, intellekt före känslor. Men annars är allt bra. Du då?

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

2 svar på ””Varför ligger du så lite?””

Förstår hur du tänker. Men förr eller senare väljer euforin och känslorna dig. Inte tvärtom. Och man är inte ens säker under en sten.

Stängt för kommentering.