Robyn besöker Jimmy Kimmel. Kolla cirka 2.25 minuter in i klippet. Fullt fokus. Själv undrar jag om hon aldrig tröttnar på låtarna, så här 3-4 år efter att de spelades in.
Det här med att inte duga. Trodde jag släppt det. Hade inte det. Speciellt inte att bli ersatt, utbytt, ratad, inte ens värd kommunikation eller kontakt. This is…
Nu blev det sådär igen. Trots tillgång till internet och alla bloggflöden försvinner bloggkreativiteten i exakt samma ögonblick som jag sätter foten på Camp Marmals landningsbana i Afghanistan.…
3 kommentarer
Ah. Känslan, tajmingen. Modet att hålla ut de där små pauserna.
Det är det där hon vinner med. Närvaron. Att hon menar det hon sjunger.
Hon är så bra så man gråter.