Det går inte en dag, inte en timme utan att jag tänker på alla er där hemma. Även om det blivit lite mer vardag här nu så saknar jag er fruktansvärt mycket. Det går att lära sig något av det också antar jag.
Dito. Du saknas oss. BIG time!
Jag håller koll på din lya. Vågar drista mig till att påstå att den aldrig varit så fräsch och ordnad. 🙂
Ser fram emot sommaren 2010. Det är då det händer, min vän. Då vi ska skapa minnen att leva på decennier framöver.
Varm kram,
A
Detsamma. Det är en väldigt märklig känsla att ”ha dig” därnere. Det är så himla motstridiga känslor jag har hela tiden.
Jag är stolt, glad att du gör det här, rädd, saknar, är förbannad, bryr mig inte och tänker på dig hela tiden. En känslococtail helt enkelt. Det går att lära sig av det också antar jag. kram
Du fattas mig. Varje dag. Just nu håller jag på och gör ett av Postens magiska julkort om vår kommunikation på Facebook under året :).
KRAM och vi ses snart.
Jag tänker massor på dig också! Läser här, på nätet på anhörigbloggen – överallt där det kan stå något. KRAM.
Ibland får jag känslan att jag vill pausa mig själv. Istället för att tänka framåt, sikta högre, träffa människor och försöka passa in i någon slags social kontext…
Jocke skriver om Svenska Kyrkans digitala bön. Först tänker jag "lite långsökt va…" sen klickar jag ändå på länken. Ljudet på datorn är påslaget och jag börjar direkt…
Alla som rör sig i centrala Stockholm har sett dem – hundratals papperslappar upptejpade med isoleringstejp. Budskapet är ofta kortfattat. Det står helt enkelt bara författarens namn –…
Det är den där tiden på året igen. Det febriga, rastlösa, men ändå komaliknande tillståndet av overksamhet. Istället för sextio mail per dag går frekvensen ner. Några småljumma…
4 kommentarer
Dito. Du saknas oss. BIG time!
Jag håller koll på din lya. Vågar drista mig till att påstå att den aldrig varit så fräsch och ordnad. 🙂
Ser fram emot sommaren 2010. Det är då det händer, min vän. Då vi ska skapa minnen att leva på decennier framöver.
Varm kram,
A
Detsamma. Det är en väldigt märklig känsla att ”ha dig” därnere. Det är så himla motstridiga känslor jag har hela tiden.
Jag är stolt, glad att du gör det här, rädd, saknar, är förbannad, bryr mig inte och tänker på dig hela tiden. En känslococtail helt enkelt. Det går att lära sig av det också antar jag. kram
Du fattas mig. Varje dag. Just nu håller jag på och gör ett av Postens magiska julkort om vår kommunikation på Facebook under året :).
KRAM och vi ses snart.
Jag tänker massor på dig också! Läser här, på nätet på anhörigbloggen – överallt där det kan stå något. KRAM.