De senaste 20 åren har jag föreläst ganska många gånger i olika sammanhang och i olika delar av Sverige. I mindre och större rum, för en liten eller en större publik. För att inte tala om den indirekta publiken när jag deltagit i livesändningar i radio och tv.
Det jag ofta funderar på är balansen mellan show och fakta, eller mellan upplevt värde och konkret värde (är det samma sak?). Äsch, vet inte hur jag ska förklara det, men jag tänker att en riktigt bra föreläsare lyckas rama in det hen vill säga på ett sätt som både utbildar, informerar och skapar värde men också underhåller, roar och entusiasmerar. Det förstnämnda är syftet, det andra paketeringen. Typ.
Det finns en orsak att TED talks bara är 18 minuter långa, och att talarna coachas ganska hårt inför sina dragningar. Ändå förväntas en vanlig publik på en vanlig svensk företagskonferens kunna titta på kanske fem entimmes-dragningar i rad under en konferensdag, och hela tiden hålla koncentrationen uppe. Det är en utmaning, både för föreläsaren och publiken.
Vilken känsla är bäst?
Den där du som publik lämnar en föreläsning med en positiv känsla efter att ha sett en entusiastisk och underhållande person, men där du inte riktigt kan berätta vad det var föreläsningen handlade om. Du minns bara att den var väldigt bra och att du verkligen gillade föreläsaren.
Eller,
Att du som publik går därifrån med tydliga och konkreta tips och råd. Du kanske till och med har skrivit ned några anteckningar och tänkt ”det där ska jag ta med mig till kollegorna sedan och försöka föra in i vårt arbetssätt”. Själva föreläsningen var hyfsad, men talaren var inte direkt någon scenmänniska. Lite nervöst i början kanske. Ganska tråkiga powerpoints.
I en perfekt värld är det förstås en mix av båda reaktionerna som känns bäst, men jag tycker det är en svår balansgång. Jag har bevakat väldigt många konferenser och även sett utvärderingar för hur publiken uppfattar talarna. Det är väldigt sällan de talare som har mest initierad kunskap, mest erfarenhet eller mest konkreta tips eller exempel som får högst poäng i utvärderingarna. Snarare är det de som erbjuder en show. De som liksom är en liten föreställning i sig själva.
Nästa fråga blir då vilken föreläsningsupplevelse som gynnar dig som person och kanske din arbetsgivare som betalat konferensavgiften mest? Fundera på’t, jag har faktiskt inte riktigt bra svar. Jag vet bara att jag för en ständig dragkamp mellan mina checklistor i Keynote och mina försök att interagera med publiken genom diverse rekvisita. Ibland fungerar det, ibland blir det Kurt Olsson.