Du saknas mig. Bloggen saknas mig. Livet saknas mig.
Men jag klarar mig. Jag klarar mig.
Jag skrev ju om twitter-bilden från flygkraschen i Hudson-floden igår. Och helt plötsligt fann jag mig själv på plats vid en nyhetshändelse. Precis utanför jobbet i San Franciscos…
"Skrivkramp är ofta en brist på inspiration, men man behöver faktiskt inte inspiration för att skriva. Journalister skriver varje dag, och de är sällan inspirerade. De sätter sig…
De senaste veckan har flera poddar och nyhetsbrev i mitt flöde refererat till Googles nya AI-tjänst Google Notebook där man bland annat kan producera poddavsnitt där två AI-programledare berättar om…
Som vanligt kliver jag raskt över tvärbanespåren utanför t-banestationen. Nån slags emo-metall i lurarna och bråttom hem. Vid tunneln kommer jag ikapp henne. En kvinna runt trettio med…
Jag använder cookies för att göra sajten bättre och mäta statistik. Genom att använda sajten godkänner du det.
Manage your cookie preferences below:
Essential cookies enable basic functions and are necessary for the proper function of the website.

5 kommentarer
Jag har sträckläst ”kajen” och känt igen mig. Du är på ett farligare ställe, jag var i Bosnien (efter kriget) Trots det tycker jag mig känna igen på vilket sätt du förhåller dig till att åka iväg. Du är inte ensam om att vara människa. Kram!
Tack för stödet KO. Det behövs!
Kram.
Jag som precis satt och tänkte att jag saknade dig! Att du fanns där liksom. Att prata strunt med mitt i natten och läsa fina saker av.
Jag som precis satt och tänkte att jag saknade dig. Att du finns, liksom, att prata strunt med mitt i natten och läsa fina saker av.
Skönt att höra från dig