Att vara tillfreds och otålig samtidigt. Att känna mig väldigt trygg och samtidigt försöka mota bort den där mörka skuggan i ögonvrån. Att vara på väg hem. Men…
Det blir aldrig mörkt i den här stan. När jag vandrar längs moddslaskiga trottoarer är vägen upplyst. Stockholm är aldrig svart. Det är på insidan skuggorna breder ut…
Segmentet mineralvatten med något mindre kolsyra växer. Precis som tröttheten. Den där väggen alla talar om men som jag aldrig sett. Jag tror jag ser den nu. Jag…
Allt det brokiga och jobbiga. Allt som känns stelt och fruset. Det är jag. All värme och dold beundran. Alla sekundglimtar och kärleksmegafoner. Det är jag. Fälgen saknar…
De medvetet sömndruckna spelar avslappnade brunchgäster varje söndag. För många år av Vännertittande har skapat en generation soffmyskarriärister. Du älskar bilden av oss som kollektivistiska fikafantaster med tidstypisk…
Det grusar och vrider sig. Oket över axlarna på väg till tuben är inget mot gnisslet i tankarna. Kickarna kommer oftare nuförtiden och det skapar stora raviner att…