Månadsarkiv: mars 2011

En gammal sång

Ibland känns det som att allt rinner mig ur fingrarna. Allt som är bra. Gamla tankemönster återvänder, samma misstag upprepas. Det är så fascinerande att människans fantastiska förmåga att lära sig saker och utvecklas är kombinerad med en lika bra förmåga att göra som den alltid har gjort.

Ibland är min kommunikation som en ipod som fastnat på shuffle, men som bara spelar låtar från en ganska begränsad playlist. Förutsägbart och tjatigt.

Jag vill inte ha det så.

Brev till en bekant

Snälla magsjuka. Vi stiftade ju bekantskap redan i november. Jag trodde att vi var värdiga med varandra. Speciellt eftersom vi hade en rätt lång rehab-period, ja vi var ju lite under isen i 2-3 månader som jag minns. Så därför hoppas jag att vi kan stanna vid en tillfällig liten rubbning och ingen symfoniorkester av symptom den här gången.

Det var allt. Vi hörs.

Säg farväl

Okej, jag behöver din psykologiska hobby-analys på följande beteende:

Jag tycker inte om att säga hejdå. Är jag på en fest så försöker jag att i alla fall säga hejdå till värden/värdarna innan jag går, men helst skulle jag vilja försvinna ljudlöst. Bara gå till hallen, ta på mig ytterkläderna och gå. Ofta har jag gjort just så. Försvunnit ut i natten. Samma sak på konferenser, mingel och sociala aktiviteter överhuvudtaget. Jag behöver inte avsked när vi ses igen. Jag behöver inte avbryta oss när vi fortsätter nästa gång vi ses. Det är i alla fall så jag ser det.

Det handlar inte om att jag vill fly från en jobbig situation. Oavsett om jag haft en fantastisk kväll eller bara en vanlig dag så tänker jag likadant.

När jag väl vill gå kan ingen stoppa mig. När jag väl beslutat att den här kvällen är över, genomförd, avbockad. Då vill jag bara gå. Att få mig på andra tankar är nästan omöjligt, och jag blir stressad av att inte själv få bestämma när det är dags att gå.

Så, vad är din analys?