Det var inte meningen att vara idyllisk. Förlåt om jag var sommar. Betong och broar är vad som finns kvar. Det enda som betyder något. Hårda gatlyktor på…
Berlin är nästan som Stockholm. Men det finns helt klart undantag. En sak är dissandet av rökförbudet på barerna. En annan sak är kakautomaterna.
Jag förbannar min egen naivitet. Men är samtidigt glad att hjärtat inte tappat all känsel. Det gör ont på rätt ställe och fungerar alltså fortfarande. Framåt, framåt.
2 kommentarer
Får man ställa sig i reparations-/renoverigskö tror du? Jag är i behov av det. Jag väntar snällt på min tur, lovar. Du går först.
Är det en annalkande trettioårskris som spökar måntro? Vänta du bara tills 35-årskrisen slår ner! (((Burr)))