Så här var det

Ego in the middle

Försöker hitta inspiration till lite nytt gruff här på bloggen. Då gör jag som jag brukar, återvänder till gamla alster. Jag hittar både babbel och bluff, men också godbitar med socker på. Några avtryck:

27 januari 2009
Vi pratar om drömmar och livsval. Om kärlek och död. Och knäna gör fortfarande ont. Och flygplanet är alldeles för litet för såna som mig. Men tillräckligt stort för såna som oss. ”Verkligen roligt att prata med dig” säger jag till Perry när vi skiljs åt. Han tittar uppskattande på mig och håller med. Han går av planet och jag ser hur han får hjälp till en rullstol av flygplatspersonalen. Jag tar en taxi till mitt nya liv i San Francisco. Det kunde inte börjat bättre. När jag skriver det här inlägget på Starbucks vid Union Square så vattnas mina ögon. För så fint är minnet av Perry. Och jag är så rädd att det här inlägget inte ska göra honom rättvisa. Men du får lita på mitt omdöme.

20 juni 2007
Det finns en rädsla för att inte räcka till. En fruktan för svek. En tanke om att bli ratad på grund av pure boredom. Ställningskriget har börjat. Vem vågar lämna skyttegraven först? Visa skottskadorna. Ta emot människan med förbandslåda och bli känslomässigt omplåstrad. Ända in.

6 maj 2007
Jag jämför mig alltid med de bästa. Det är ett bra sätt att nå långt. Och ett bra sätt att falla tungt. I framgångshierarkin tittar jag aldrig neråt eller åt sidan. Jag tittar uppåt. Och varje blick skapar ömsom drivkraft, ömsom hopplöshet. Är det rimligt att tro att jag inte är ensam? Vem tittar du på?

2 maj 2007
”Om man anar vart man vill, kan man färdas dit man ska.
När ens verklighet står still, när man kan sin roll så bra
att man gör den utantill, är det alltid dags att dra.”
ur ”En grej som hände för elva år sen” – Doktor Kosmos

2 september 2008
Jag vet inte varför jag gör det, men så fort det känns bekvämt, tillgängligt och normalt så måste jag distansiera mig. Jag måste provocera människor i min omgivning för att definiera var jag själv står. Jag måste göra mig själv jobbig. Måste ge omgivningen anledningar att dra sig undan. Schysstakajen, det stämmer väl inte? Jo, det stämmer.