Den gamla arbetarstaden at it’s best.
Kärlek i Norrköping
- Inläggsdatum 18 augusti, 2008
- Inläggsförfattare Av Fredrik Wass
- Inläggsförfattare Av Fredrik Wass
Det blir inte mer guilty pleasure än så här. Vit rock i fårakläder, då och nu. Toto var en viktig del av min musikerkarriär i slutet av 90-talet.
Mymlan vill att jag ska kora den slemmigaste 80-talslåten. Det känns omöjligt. Det var ju på 80-talet som min musiksmak pikade (även om jag inte började lyssna på…
Idag befinner jag mig på knytkonferensen Trollen och rollen, som jag skrev om förra veckan. Gridden är fylld av journalistik-relaterade ämnen och frågor, och vid lunchtid kommer priset…
Angående mitt förra inlägg. Här har vi honom. Maken. Eller som Jessica Zandén och Cecilia Gyllenhammar beskriver det: "Våra trettioåriga nyblivna pappor dominerar plötsligt stadsbilden, med vagnar och…
5 kommentarer
Ah. Fint. Den där platsen känner man ju minsann igen.
Kan vi förvänta oss mer Norrköping i bloggen framgent?
Jodå. Hittills har jag ju skrivit om mitt och Markus Krunegårds gemensamma skräckminne av det lokala bandet Empty Guns, diverse barndomsskildringar från öde moped-vägar samt musikframträdanden med musikskoleorkestrar etc.
Jag namedroppar i och för sig inte alltid vilken stad allt utspelar sig, men pratar jag barndom så brukar det handla om Norrköping. 🙂
Jaha, du är Pekinges i grunden. Spännande. Då ska jag utöka mina varannan dag-besöksranson här till en vardaglig pryl.
Hey!
Man får tacka och bocka djupt samt allra respektfulltast för att man givit och förmedlat ett sådant konsert-minne och få en sådan respons. Det var hårt, hårdare, hårdast som gällde i slutet av 80-talet och i början av 90-talet.
M.V.H / Henrik Klefbäck ”Sångare Empty Guns”
Haha, sweet!
Kommer ihåg spelningarna i aulan. Kolla även det här inlägget: http://bisonblog.blogs.com/kajen/2008/06/schools-out-for.html