Den gamla arbetarstaden at it’s best.
Jag orkar inte ringa. Bryr mig inte om att skicka det där mailet. Trött vid tanken på planering. Isolerar mig istället. Vill dra mig undan, inte visas upp.…
Jag kunde lägga mig på sängen och bara tänka på henne. Det räckte. Det var när allt var nytt – livet, känslorna, människorna. Jag var inte ett barn,…
Christopher och jag har lagt upp planen för hösten på boxningen. Gäller ju att tagga igång ordentligt från start. Minst två pass i veckan är planen, plus kompletterande…
Alla som rör sig i centrala Stockholm har sett dem – hundratals papperslappar upptejpade med isoleringstejp. Budskapet är ofta kortfattat. Det står helt enkelt bara författarens namn –…
5 kommentarer
Ah. Fint. Den där platsen känner man ju minsann igen.
Kan vi förvänta oss mer Norrköping i bloggen framgent?
Jodå. Hittills har jag ju skrivit om mitt och Markus Krunegårds gemensamma skräckminne av det lokala bandet Empty Guns, diverse barndomsskildringar från öde moped-vägar samt musikframträdanden med musikskoleorkestrar etc.
Jag namedroppar i och för sig inte alltid vilken stad allt utspelar sig, men pratar jag barndom så brukar det handla om Norrköping. 🙂
Jaha, du är Pekinges i grunden. Spännande. Då ska jag utöka mina varannan dag-besöksranson här till en vardaglig pryl.
Hey!
Man får tacka och bocka djupt samt allra respektfulltast för att man givit och förmedlat ett sådant konsert-minne och få en sådan respons. Det var hårt, hårdare, hårdast som gällde i slutet av 80-talet och i början av 90-talet.
M.V.H / Henrik Klefbäck ”Sångare Empty Guns”
Haha, sweet!
Kommer ihåg spelningarna i aulan. Kolla även det här inlägget: http://bisonblog.blogs.com/kajen/2008/06/schools-out-for.html