Kategorier
popkultur

Min prepubertala terapiform

Så mycket barndom. Så många timmar. Jag minns att jag brukade använda Commodore 64-spelet Giana Sisters som någon slags terapiform när jag var liten. När jag väl klarat alla banor brukade jag återvända och spela igenom hela spelet som avkoppling. Det tog 35-45 minuter har jag för mig, och när jag lärt mig alla trixiga passager och knep så började jag istället satsa på att få mycket poäng på banorna.

Idag påminde ett inlägg från Britta på Twitter mig om hur det kändes. Bara musiken från spelet tar mig tillbaka över 20 år i tiden. Ett lugn sprider sig i kroppen.

8-bitar FTW.

Uppdatering: Hade visst redan bloggat om det för två år sedan. Nåja.

Av Fredrik Wass

Jag har försökt fånga mig själv på den här bloggen sedan 2006. Det går ganska bra. Jag är en sån därn typiskt otypisk man med nojor och nostalgi, pretentiösa ambitioner och stukade visioner. Men jag är ok. Bloggar även på bisonblog.se om internet, samhälle och media.

2 svar på ”Min prepubertala terapiform”

Stängt för kommentering.